lördag 18 oktober 2008

Ur spår!

Idag hade jag tänkt skriva om älgjägare. (och inte vilka älgjägare som helst utan...)

Om man bor i änden på en väg, men bara skog runt omkring så långt ögat når i alla riktningar så förväntar man sig inte att det skall vara allt för mycket biltrafik förbi utanför föntret.
OJ vad man kan bedra sig, det åker allsköns bilar fram och tillbaka varenda helg (och vardagar också för den delen).
När det sedan är älgjakt kan man nästan förvänta sig att det skulle bli en liten anstormning före/i gryningen, men nejdå – inte en enda.

Knappt hade vi hunnit upptäcka att det faktiskt inte kommit en enda bil, innan anstormningen började. Småländska älgjägare är tydligen morgontrötta och kan inte börja jaga före nio på morgonen. Om de bara åkte förbi, var borta ett antal timmar och sedan kom tillbaka igen så hade det väl inte varit något stort problem, men det verkar som om det åks mer bil än det jagas älg. När jag dessutom upptäckte att det står en jägare på pass mindre än 100 meter från huset tyckte jag det var lämpligt att vänta med att köra in ved till senare… inget kul att stå i vedboden och klyva ved med vilt främmande människor som åskådare.

Vadå hade tänkt skriva? Nu har jag ju redan skrivit om jägarna? – jo, men jag började söka på Internet efter lämpliga bilder att illustrera med – ville ha tag på en ”varning för älgjägare” skylt. Någon sådan hittade jag inte, men hittade i alla fall till garv.se och Älgen med stort Ä: Hälge. Bara det att på samma sida finns ju fler serier, bland annat Herman Hedning.
I en serieruta pratade Herman om grundämnet osmium, som skulle vara en särskilt tung metall. Jag anser mig nog vara ganska allmänbildad inom ämnet, men hade inte hört talas om osmium så mitt jagande efter en varningsskylt för älgjägare slutade med djupstudier i periodiska systemet istället!

Snacka om att byta inriktning på det man söker efter, är det det som är ”urtypen” för surfning – att man börjar leta efter en sak, som leder vidare till en annan osv.

lördag 11 oktober 2008

Hösttider är mystider

Jag har aldrig varit en höstmänniska.

SÅ då har vi avslöjat det (som om det var någon som inte visste det redan)

Visst, en oktobermorgon när solen går upp, minus två grader, blå himmel och höstfärgade löv kvar på träden! - finns inte mycket som är vackrare och friskare än det. Problemet inträder istället med rusk, regn och mörker. Idealisk väderlek för mig är antingen +10-15 och TORRT eller -2 till -5 och max 5-10 cm snö.

Att leva tillsammans med en underbar människa som tycker att hösten är den bästa årstiden gör det inte direkt svårt att lära sig uppskatta mörka höstkvällar med regn och rusk utanför fönstret och tända ljus inne i värmen, så vem vet? jag kanske inte har någon dålig årstid? I alla fall är mitt liv just nu på topp!

söndag 5 oktober 2008

Drömmar

Det är ytterst sällan som jag kommer ihåg vad jag drömmer. Då och då händer det dock att jag kommer ihåg, och då är det oftast hur tokiga grejer som helst.

För ett halvår sedan eller så, drömde jag att vi på kvällen hade hört att någon/något gick förbi huset i mörkret. Vi såg aldrig vad det var, men på morgonen såg vi spåren efter en JÄTTE som vandrat förbi utanför i snön. Med jätte menar jag verkligen jätte, stövelavtrycken var enorma. Men det var inte det som var det konstiga, att en jätte hade gått förbi verkade ganska normalt i jämförelse med de spåren som gick bredvid - som om jätten hade haft en hund med sig. Dessa spår var olikt allt annat som någonsin setts förut och ingen visste vad det var för något.



Igår var det dags för en ny dröm - jag "skulle bara vila lite" och slumrade givetvis till. När jag varknade hade jag en konstig känsla av att allt inte var som det skulle - det hade varit någon där. Jag hade drömt om att en lurvig varelse hade hoppat fram ur intet och snott Diesels leksaker mitt framför näsn på honom och sen helt enkelt hoppat igenom väggen och försvunnit. Kvar stog Diesel och såg mest förvånad ut, varken rädd eller arg - bara förvånad och snopen.

Det som fastnade var synen av den försvinnande varelsen - såg ut som en stor svart lurvig hund som hoppade rakt igenom väggen som om den inte fanns. Bästa beskrivningen jag kan ge är de klädhängare som ser ut som en hundrumpa och svans.



Kan det ha ett samband med att vi sett Harry Potter?