lördag 29 mars 2008

Vägs ände?

Griplastaren har varit en följetång utan dess like - orkar inte ens ta upp en bråkdel av alla de problem och bekymmer den har vållat. I förra veckan hade det gått så långt att leverantören gav upp, tog tillbaka vagnen, och gav oss en ny. Nu får vi verkligen hoppas att den här är bättre!

Huset - det har jag funderat en jäkla massa på och för varje gång jag funderar på det får jag bara mer beslutsångest. Jag tvivlar inte ett ögonblick på att resultatet blir bäst om vi river det gamla huset och bygger ett nytt - knappast ens dyrare än att renovera. MEN ångesten sätter in när man börjar fundera på hur mycket pengar det handlar om, och hur "fast" man blir i ekorrhjulet med arbete, räntor och amorteringar. Visst, precis som min chef påpekade för mig: "det har du råd med", så är det inget större bekymmer med ett bra jobb, två friska och krya personer i hushållet och en del eget arbete. Har till och med ganska klart för mig hur det skall se ut, och vad det kommer att kosta.

Problemet inträder om det blir förändringar - vad händer vid sjukdom? arbetslöshet? räntehöjningar modell -80 tal?

Kanske skall göra slag i vårt stående skämt - vi får bosätta oss i jordkällaren. I så fall skulle jag tro att det blir den första jordkällaren med centralvärme och bredband i granskapet! :-)

Får säkert anledning att återkomma i ärendet!

måndag 3 mars 2008

4*R och beslutsångest

Riva Reparera Renovera ignoRera??

Jag har ju ett gammalt hus som alla som känner mig vet att det är mitt ständiga dåliga samvete. Nu är det TIO ÅR sen jag började, och olyckligtvis sa att jag skulle flytta in till påsk, som tur är sa jag aldrig vilket år!!

Ett som jag trodde halvskapligt hus verkade allt sämre ju mer jag rev i det (som ni också vet) Efter att nu ha stått i "malpåse" ett antal år måste det hända nåt - frågan är bara vad?

Jag trodde att jag hade en åtgärdsplan som jag var nöjd med - och trodde på... tills häromveckan... tillbringade en eftermiddag med att gå runt i och omkring huset och bilda mig en uppfattning igen om vad jag skulle behöva göra - det är mycket!

Tänkte tillbaka på en del andra i bekantskapskretsen som byggt / renoverat hus och vad dom kommenterat efteråt.

Gemensamt för alla som TOTALrenoverat gamla dåliga timmerhus till full modern standard är att dom kommenterar att det blev lika dyrt eller dyrare än att bygga nytt.

Gemensamt för dom som är nöjda med en renovering, och aldrig har ångrat sig är att det har varit relativt fräscha hus dom börjat med, och att dom inte har försökt få till alla moderniteter - utan har bevarat det mesta som det var, och inte ändrat mer än absolut nödvändigt.

Sen har vi ju en annan kategori - den som jag kanske hamnar i snart, dom som börjat renovera, lagt ner en massa arbete - ångrar sig och river huset i alla fall. I denna kategorin har jag än så länge bara hittat en familj att prata med som genomfört det och flyttat in i sitt nya hus, och dom har inte ångrat sig en enda gång - det var bara synd att dom började renoveringen först.

Nytt rekord i denna kategorin hörde jag om idag - en granne hemma har pratat om ända sedan han började renovera att det inte blev särskilt bra och att huset egentligen låg på lite fel ställe.
Efter ett år av renovering och tillbygge flyttade dom in i ett halvfärdigt hus där dom sen har bott i ett antal år och byggt vidare allt eftersom. Flera gånger har han pratat om att sälja huset och bygga ett nytt på en åker en bit bort. Idag träffade jag honom på lunchen - och pratade om att jag funderade på att riva och bygga nytt, varpå han svarade helt kallt att då kommer det att bli två hus rivna i byn. !!!!!

Först renovera färdigt och sedan riva i alla fall????????