lördag 14 juni 2008

kylskåp och sorkar

Ja - det är väl i princip vad jag sysslat med de senaste dagarna...

Om vi börjar från början, så har det funderats ett tag här på hur mycket ström ett gammalt kylskåp drar (nu menar jag GAMMALT, säkert -60 tal om inte äldre än så!) Dessutom var det för litet, och hade bara ett ynka litet frysfack - med plats för några isbitar på sin höjd.

Stora byggvaruhuskedjan som nu i torsdags hade nyöppning av ett varuhus inne i stan, hade en del extraerbjudanden - så varför inte åka dit och ta ett span? Sagt och gjort så hoppade jag in där efter jobbet, det ligger bara 500 meter från kontoret, så det är ju ingen längre väg att åka precis. Efter att ha tittat, funderat, tittat igen och pratat med fabrikens representant som fanns på plats dagen till ära och pratade sig varm för den höga kvaliteten som de hade, tillskillnad från sina konkurrenter - bestämde jag mig för att jag nog egentligen klarade mig utan och åkte hem med en spade som enda inköp!
Redan på vägen hem började jag ändra mig och när jag kommit hem och ätit lite så tänkte jag - vaf-n, lika bra att åka tillbaka igen och kolla lite till. Tar med släpkärran för säkerhets skull, och grannen, som kan hjälpa till att bära...
Jodå, det blev affär och vi åkte hem med en splajtans ny kyl och frys. Packade upp och höll på att drunkna i frigolit, plast och wellpapp. Sen började det digra jobbet med att justera in skåpen så att de skulle stå rakt och snyggt - men NÄ - hur jag än skruvade blev det inte bättre. Efter någon timme insåg jag att det inte är golvet som är snett - det är kylen! Tog lite kort för att dokumentera lite knepigheter med skåpet.
Fredag lunch var jag förbi varuhuset med korten och visade expediten jag handlat av - och hon menade att givetvis skulle jag få ett nytt skåp. Samma åsikt hade vitvaruansvarige, men samma representant för tillverkaren som varit där dagen innan var av en annan åsikt - "det är en sak som service får titta på"
Ni som känner mig, börjar ana vad som hände då? Jovars - jag började bli riktigt sne och krävde att jag skulle ha ett nytt skåp samma dag, annars ville jag inte ha något skåp alls! Efter lite dividerande sins emellan kom de överens om att det var för långt att åka hem till mig för att titta på det, så om jag kunde komma in med det så skulle jag få ett nytt om det var fel på det jag hade.
Egentligen ville jag inte släpa ut skåpet igen själv - men eftersom entren på ett nyöppnat varuhus en fredagseftermiddag vid fyrasnåret verkar vara en utmärkt plats att diskutera om jag skulle få ett nytt eller inte - så gick jag med på det! (Skulle inte tro att de käftar emot så värst i det läget...)
Sagt och gjort, efter jobbet åkte jag hem, släpade ut skåpet, körde ner det till varuhuset och vips - så hade jag ett nytt (nja, föresten... vips och vips - det tog sin modiga tid eftersom det stod högst uppe under taket inne på lagret, men en massa saker utanför) Fick ett presentkort på hundra spänn "för besväret" hrmpf - täcker ju knappt bilkostnaden...
Jaja - hem igen, släpade in skåpet - nytt hav av frigolit, plast och wellpapp - skåpet rakt och fint, inga bucklor eller skevheter.... men det är ju för h-ete inte likadant?? Handtaget ser inte lika ut som på det gamla (eller som på frysen som står bredvid för den delen) Nu blev lilla jag riktigt j-la skitförb-d så att säga, tog båda handtagen och åkte tillbaka igen.
Väl framme vid disken var ingen av de tidigare expediterna där - så jag frågade vad hon hette som var ansvarig för vitvarorna - fick reda på det, varpå jag sa: "se till att få hit henne kvickt då - för nu är jag riktigt jäkla sne"
Stackarn pös iväg som en oljad blixt och kommer strax tillbaka med vitvaruansvarig och varuhuschefen. Båda såg lite snopna ut när jag pekade på de två olika handtagen som jag lagt upp på disken. "Jag skiter i vilken modell det är - men de skall vara lika" säger jag samtidigt som jag lämnar över presentkortet på 100 kr. "och det här kan ni antingen behålla eller också lägga på en nolla bakom summan för att det skall vara en kostnadsersättning för allt strul"
Vilket handtag jag ville ha fick jag välja och ena tjejen pös iväg för att hämta ett. Varuhuschefen tittade mig i ögonen och sa att det var ju synd att jag såg det på det viset, men givetvis skulle de ersätta mig för de mil extra jag kört fram och tillbaka - men tid kunde de inte ersätta.
Nähä sa jag, men i så fall har jag kört 40 mil.... För om jag inte får minst tusen spänn, kan ni behålla presentkortet!
Efter lite knappande på datorn kom hon tillbaka med ett presentkort till - och sa:
-"hoppas att det är lite bättre så här i alla fall"
-"Det beror på beloppet"
-"sammanlagt 1000:-"
-"jo tack - då har jag ju fått ersättning för mitt besvär - så det är helt ok"

Vad har då sorkarna med det här att göra? - jo, vi har en hel sorkkoloni som har släktträff här i år, så nu var det dags att göra något drastiskt - så jag har varit och inhandlat "sorkskrämmor" - batteridrivna vibrerande prylar som skall jaga bort allt otyg. Nu är det ett evigt vibrerande i trädgården istället - får väl se om det hjälper, annars blir det till att prova något annat!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Är du verkligen en sådan psykopatkund?
... och vilka klenben till expediter..?
"Jag vill ha minst 1000 spänn annars kan ni behålla presentkortet på 100.."

"Ok då" hade jag svarat och stoppat presentkortet i kassalådan om det varit min affär och sedan hade jag visat dig ut genom dörren...

Henrik sa...

Det var ju inte precis presentkortet som orskat att jag besökt butiken tre gånger EFTER att jag hämtat varorna vid köpet.
Jag hade gladeligen lämnat presentkortet, och om jag inte fått det jag betalat för hade jag också gladeligen lämnat tillbaka rubbet och åkt till en annan butik
Om det är psykopatiskt att kräva att man får det man betalt för, helst första gången, så ja - då är jag psykopat!

Anonym sa...

Hmm... ja jag hade iallafall svurit långa ramsor och kastat saker efter dig om jag varit expedit...

Henrik sa...

Möjligt att de gjorde också, men jag tror faktiskt inte det, för det var inte butikspersonalen som gjort fel från början, och det påstod jag heller aldrig. Däremot att 100:- skulle vara ersättning för kostnader och besvär... Om jag godtagit det hade jag också sagt att jag var nöjd med den kompensationen, vilket jag ju inte var, alltså hade jag då ljugit!