En smått motig dag

I morse hade jag med mig fönstren till huset. De överlevde som tur var, men det kunde slutat illa då jag band om lasten i morse utan att inse vad som händer om man ställer inplastade fönster ovanpå snö och is.... Första gången jag fick stanna och fixa lite med spännbanden var redan efter några kilometer. Insåg snabbt att jag skulle behövt ytterligare ett spännband som hindrade underdelen från att glida iväg på isen på släpkärran. Något sådant hade jag ju förstås inte med mig, så det var bara att göra det bästa av situtionen. Efter att ha stannat flera gånger på vägen såg jag i backspegeln att fönstren var på väg att glida iväg när det bara var några kilometer kvar - och under någon sekund tänkte jag att det klarar sig nog tills jag är framme, men nej! det gjorde det inte... Hela rasket välte och lade sig på sidolämmen. Desperat och tokirriterad puttade jag bara ner paketet i släpkärran och åkte vidare.


Som tur var hade alla glas klarat sig! puh!



Huset då? jodå, vädret var ju kalasbra i morse också, det var bara min far som var glädjedödare: "Det skall visst bli uruselt väder idag också, snö som övergår i regn"
Nu blev det ju inte på långt när så farligt som man kunde tro
Dagen har varit en enda serie av mätande och justerande känns det som, men vi fick ju en hel del gjort i alla fall. takstolar på plats, ytterligare ställning byggd inuti huset och hela rasket inriktat och klart. Nu är det taket som gäller i morgon, och kanske rent av påbörja väggbeklädnad en del.